– här är världsmästarens bästa tips
Många konditionsidrotter hade sin peak på 80-talet, och det gäller även orienteringen. Efter en svag tid är dock sporten på frammarsch igen.
Runtom i Sverige går vuxna på nybörjarkurser för att lära sig karta och kompass, och motionstävlingarna inom orienteringen går bättre än på länge. – Jag upplever att det är en bra återväxt inom sporten nu. Extrema lopp, Tjurruset och sådana saker har ju varit populärt ett tag och det är egentligen väldigt likt orienteringen på många sätt. Sedan kan jag förstå att själva orienteringsmomentet kan vara lite avskräckande om man är ny, säger Tove Alexandersson, landslagsorienterare och flerfaldig världsmästare.Många av oss fick en kortare utbildning i orientering under grundskolan, men för den som inte hållit sig ajour med kartans värld är det lätt att hamna vilse i skogen. Och det kan ta ett tag innan man blir vän med kartan. – Det tar tid, och man ska inte stressa igenom det, säger Tove. Det är en bra början att ta med sig en karta ut i skogen, och gå eller till och med stå still med den. Då får man en förståelse och lär sig hur detaljerna på kartan ser ut i verkligheten.
Världens bästa orienterare Tove Alexandersson delar med sig av sina bästa tips!
Hon rekommenderar också att man läser så mycket kartor man bara kan. Själv sparar hon alla sina tävlingskartor, vilket lett till en diger samling genom åren. Tove tipsar också om att det flesta av oss faktiskt har kartor närmare än vi tror. – Orienteringsklubbarna har ju tillgång till kartor, men många som tränar har till exempel GPS-klockor, då kan man logga passet och sedan gå in och kolla rutten efteråt och jämföra med kartor. Ju mer kartor man läser desto mer förstår man.
Den som vill lära sig orientera måste alltså ha tålamod. Det innebär också att den som försöker ta sig an en motionstävling i vuxen ålder får vara beredd att springa samma bana som 10-åringarna. – Man kan inte gå direkt på de svåraste banorna, man måste börja med de lättare så att man får en bra känsla, säger Tove. Det är ju samma sak för alla orienterare, alla började med att springa på kartor där kontrollerna satt i stigkorsningar, och fortsatte sedan med kartor där kontrollerna satt max 20 meter från stigen. Man får börja med det lätta och jobba sig uppåt.
Det finns många olika sätt att lära sig orientera, men i grund och botten får man välja om man ska lära sig på egen hand eller ta hjälp av andra. Sverige är fullt av föreningar där medlemmarna med glädje lär ut grunderna i orientering – och många föreningar har i dag också organiserade nybörjarkurser. Föredrar man att lära sig på egen hand kan man till exempel fördjupa sig i orienteringslitteratur från Sisu. Ett annat alternativ är att testa Hittaut eller Naturpasset, som är två tjänster som placerar ut massor av kontroller i skogarna, som man sedan letar reda på när det passar en själv. Om man vill kan man också testa att springa en tävling. De flesta orienteringstävlingar har öppna motionsklasser där nybörjare kan testa sporten, och dessutom finns motionsorientering, som är en slags träningstävling som i första hand riktar sig till nybörjare. – Jag har alltid tävlat väldigt mycket, och jag tycker verkligen att tävling är den bästa träningen, säger Tove Alexandersson. Det är också ett bra sätt att lära sig orienteringen, det är en kul grej att testa att springa i samma skog som proffsen. I Sverige finns det dessutom orienteringstävlingar i princip varje helg, så det är bara att köra på tills det sitter.
Vi på Icebug menar allvar med vårt klimatarbete. Vi följer FN:s initiativ Climate Neutral Now, mäter hela företagets utsläpp av växthusgaser och ändrar ständigt material och processer för att få ett lägre klimatavtryck. Våra skor ska ha ett klimatavtryck på i snitt högst 6,4 kilo CO2 senast 2030. Längs vägen delar vi med oss av våra material och leverantörer genom vårt initiativ för transparens, Follow the Footprints.
Icebug