Trippla världsmästaren berättar
– Därför ska du lära av orienterarna
Att vinna VM är stort. Att vinna det i två olika idrotter är större. Men att göra det i tre är det bara en person som klarar. Tove Alexandersson, nybliven världsmästare i skyrunning, berättar varför många löpare borde göra som orienterarna.
Medaljer är knappast någon bristvara hemma hos Tove Alexandersson – inte ens av ädlaste valör. I prisskåpet har Tove nämligen 7 VM-guld och 4 EM-guld i orientering, 9 VM-guld och 9 EM-guld i skidorientering och då har vi inte ens nämnt hennes just nu 43 världscupsegrar.
På sistone har hon dock lyckats med konststycket att bli världsmästare i en tredje disciplin. Hösten 2018 vann Tove Alexandersson nämligen VM i skyrunning, efter att ha slagit banrekord med 19 minuter vid Salomon Ring of Steall Skyrace i Skottland.
– Jag har kollat på skyrunning länge och sprang mitt första lopp förra hösten. Den gången gick jag i väggen, jag hade aldrig sprungit så långt innan och visste inte hur mycket energi som skulle behövas. Så den här gången hade jag med mig många fler energigels, säger Tove, och fortsätter:
För oss är det helt naturligt att hela tiden ändra steglängd och riktning och det är något som många löpare skulle kunna bli mycket bättre på.
– Jag har alltid gillat berg. Jag gillar att vara i Alperna och bestiga bergstoppar. Är jag på en resa någonstans och ser en topp så känner jag att jag måste upp på den. Det är en så häftig känsla att nå toppen. När det kommer till bergslöpning tror jag kanske inte att jag är bäst i världen uppför, men i kombination med utförslöpning passar skyrunning mig väldigt bra.
Vid skyrunning-VM i Skottland var banan 29 kilometer lång och innehöll 2 500 meters stigning. Om man förenklar det kraftigt kan det jämföras med att springa Lidingöloppet och bestiga Kebnekaise – på tre timmar och 46 minuter.
– Det är klart att det är jobbigt, men som elitidrottare tycker man ju att det är kul när det är jobbigt. Vi orienterare tränar ju ganska mycket, och många är bra på att springa. Vårt problem är bara att vi har så sjukt mycket tävlingar, det är svårt att få in rena löptävlingar i kalendern.
Tove Alexandersson tror också att många löpare kan lära sig mycket av orienterare. En sådan sak är att träna bålstabilitet.
– Det är jätteviktigt, särskilt när du ska springa nerför. Då behöver du bålen för att hålla emot, är du svag i bålen kommer du att falla. Orienterare är ofta starka i bålen, och jag får dessutom väldigt mycket bålstyrka från all min skidåkning, säger Tove.
En annan sak som orienterare är skickliga på är att anpassa sitt steg och tempo efter underlag och lutning.
– En bra orienterare har många olika typer av löpteknik och löpsteg, eftersom terrängen varierar så mycket. Personer som tränar för att springa snabbt på platt asfalt får ett löpsteg anpassat för det, medan en orienterare kan anpassa sitt steg efter vad som krävs. För oss är det helt naturligt att hela tiden ändra steglängd och riktning och det är något som många löpare skulle kunna bli mycket bättre på.
Vill du ha mer av Tove?
Inspireras mer!
Ta del av vårt nyhetsbrev.
Icebug